Från ägg till kycklingar
Alla hönor ruvar inte och det är heller inte önsvärt. En höna värper inte under tiden hon ruvar och för kycklingarna. För att en höna ska lägga sig att ruva måste både arv och miljö stämma. Det går aldrig att tvinga en höna att ruva genom att stänga inne henne i redet. Vill hon upp så går hon också upp.
Har man en eller flera fruktbara tuppar i sin hönsflock kan man räkna med att i stort sett alla ägg som värps är befruktade. Men så länge man plockar in äggen varje dag och lägger dem i kylen hinner aldrig något embryo utvecklas i groddskivan på äggulans ytskikt. För att den processen ska ta fart krävs det värme från en ruvande höna eller en surrande äggkläckningsmaskin.
De allra yngsta hönorna är oftast inte lika benägna att ruva som de som blivit ett par, tre år gammla. Det finns exempel på dvärghöns som troget ruvat och tagit hand om kycklingar ända upp till 14 års ålder.Att det saknas tupp i hönsgården hindrar inte hönsen från att vilja ruva.
En höna värper ett ägg varje eller varannan dag. Det tar 24-25 timmar för en höna att bilda ett ägg. En del ägg som en höna värpe kan verka konstiga. Det kan vara sk klarägg. Det är ägg som är mjuka och som inte har något skal. Det händer om en höna släpper två äggulor med några timmars mellanrum. Skalet hinner hellt enkelt inte bildas på det andra ägget. Det blir ett skinnägg eller vinkelägg, vilket beror på omognad i hönans äggproduktion. Hönan släpper hellt enkelt två äggulor samtidigt. Det kan bero på flera saker t ex sjukdom eller skrämsel, men det vanligaste är ålderdom. Kycklingägg eller tuppägg kallas de pyttesmå ägg som är de allra första ägg som en unghöna värper.
I kylskåp kan man förvara ägg i månader. Vill man se hur pass färska de är kan man testa det genom att lägga det i ett glas vatten, anledningen till detta är att det finns en liten luftblåsa i äggets topp och ju äldre ett ägg är ju mer vatten har ägget tappat genom att det andas genom skalet och istället har luftblåsan växt. Ett färskt ägg ligger
ner på botten, efter ca två veckor ställer sig ägget upp. Knäcker man försiktigt ägget så märker man om det börjar bli dåligt genom att gulan lätt går sönder och flyter samman med vitan. Är ägget riktigt gammalt luktar det illa och gulan har sammansmält med vitan. Ju färskare ägget är desto mer upphöjd är gulan och desto fastare är vitan. Om man har ett ägg i kylskåpet och vill veta om det är kokt eller inte, kan man pröva att snurra ägget. Ett kokt ägg snurrar medan ett rått ägg inte gör det.
En avelsgrupp bör bestå av 5-10 hönor på en tupp. Ju fler hönor gruppen består av ju sämre kommer befruktningen av äggen att bli. Värt att tänka på är även att ju äldre tuppen är, desto mindre hönor klarar han av att befrukta.Djuren bör vara lika varandra i både typ och utseende och man ska aldrig avla på djur där tupp och höna har samma fel. Beträffande avelsdjurens ålder är att ungdjur förärvar sig i regel mindre säkert än något äldre, deras ägg till följd av att värpningen under första året är mycket höga, ofta nog är mindre kläckbara och avkomman har benägenhet att bli något mindre än efter något äldre djur. Lämpligast för avelshönorna är 2-4 år. 2 år torde vara det normala. Handjur med fördel kan vara ett åriga, även 2-3 åriga djur kan brukas. Det är inte fastslaget, tror man sig ha vunnit, den erfarenheten, att man efter yngre handjur med äldre hondjur erhåller större procent tuppkycklingar, under det att äldre hondjur syns lämna större procent hönskycklingar. För avel bör hållas 1 tupp för omkring 12 hönor av lättare, 8-10 tunga raser. Kläckning av kycklingar kan företas när som helst på våren. Det är i allmänhet fördelaktigt att kläcka kycklingar tidigt, då de är bättre utvecklade och lämnar de första äggen under den tid på hösten, då det betalas som bäst. Tidigare kläckning än mars månad bör endast undantagsvis förekomma, när det då är svårt att få kycklingarna kraftiga och vid liv, var jämte, om man kläcker under höna, det är alltid svårt att få ligghönor tidigt på våren. Äggen bör helst vara nykläckta, kläckningsprocessen nedgår, då äggen blivit 2 veckor eller äldre, förvaras svalt och utan att skakas.Urval av blivande avelsdjur: Om man ska använda sina djur i avel bör man ta en liten "neutral titt" på dem innan. Till avelsdjur bör man välja de friska och starka, de tidigt befjädrade och väl utvecklade ungdjuren. Har man problem med dålig kläckbarhet på avelsäggen så kan man prova att börja 14 dagar innan ägginsamlandet och under resten avelssäsongen ge avelsdjuren lite extra vitaminer (filmjölk, multivitamin, groddar, jästpulver, algtillskott el.dyl.) för att de ska vara i topptrim då de värper avelsäggen och ruvar fram sina kycklingar. Man bör även se till att djuren inte tillåts bli för feta, vilket resulterar i sämre fertilitet. Avelshöns/kalkoner i full kondition, utan vitamin-, mineral- eller annan spårämnesbrist ger starka avelsägg vilka i sin tur ger kraftiga, oömma kycklingar med hög livsduglighet och bra förutsättningar att utvecklas till goda livskraftiga produktionsdjur. En kalkontupp bör inte behållas mer än två år. Efter denna tid sjunker hans fertilitet och han blir även för tung för hönorna. Hönstuppen kan däremot behållas hela sin livstid, om inte inavelsprocenten blir alltför hög och defekter p.g.a. detta börjar visa sig.
Befruktning och fortplantning: tuppen inleder ofta uppvaktningen av hönan genom att kuttrande plocka små strån på marken, lyfta upp den och släppa den framför henne med yttervingen snedställd i marken. En parningsvillig höna knäar ner och böjer ut vingarna lite från ryggen. Förspelet brukar inte vara särskilt långvarig innan tuppen bestiger hönan. Hon hinner inte alltid lägga sig ner på marken förrän han tar ett kliv upp på henne och nyper tag i hennes nackfjädrar för att hålla sig kvar. En ofta uppvaktad höna kan bli luggsliten i nacken. Hönan sjunker ner och viker stjärten åt sidan, så att tuppen kommer åt att betäcka henne. När akten är klar kliver han av, sträcker på sig, slår med vingarna och gal ibland. Hönan skakar fjäderdräkten i ordning i ordning och återgår i födosöket. Efter att en fertil tupp introducerats i en hönsgrupp kan de befruktade äggen läggas efter 30-36 timmar. Om man endast har en tupp och många hönor kan det ta flera dagar innan samtliga hönor är befruktade. Man bör åtminstone vänta upp till en vecka innan man kan förvänta sig att flertalet ägg är befruktade, ännu längre om tupp och höna är gammla. Varje ejakulation innehåller miljontals spermier som vandrar upp i äggledaren där befruktningen sker i äggledartratten. Spermierna kan stanna kvar där i upp till tre veckor och befrukta ägg. En tupp klarar att befrukta en flock på 10-20 hönor, men det är inte säkert att han intresserar sig för de lägst rankade hönorna i en stor flock. Har hönorna gått tidigare med en tupp man inte önskar få kycklingar efter, bör man vänta 4 veckor efter det att det skilts från honom innan man börjar samla ägg. Då kan man vara säker på att det är den nya tuppen som blir far till kycklingarna.
Insamling av ägg: när man satt samman sin grupp bör man i regel vänta 3 veckor innan man börjar samla in äggen, detta för att den sociala rangen bland hönorna ska vara uppgjord men framför allt för att man ska kunna vara hellt säker på att det är rätt tupp som blir far till kycklingarna. När man väl satt samman sin avelsgrupp är det också viktigt att se till att man fodrar med ett välbalanserat foder. Om fodret inte är rätt sammansatt och det är otillräckligt med vitaminer och mineraler kan kycklingen komma att få en dålig start i livet eller till och med bli missbildad i ägget. De första äggen som läggs på våren är i regel obefruktade. Det tar ett tag för både hönorna och tupparna att komma i rätt "vårstämning". Äggen är i regel skiftande i storlek varför det kan vara bra att vänta med insamlandet av ägg tills de har kommit igång ordentligt med värpningen. De flesta hönor lägger ägg tidigt på morgonen. Man bör se till så att redet där äggen läggs är fyllt med rent och torrt strö. Dessa ägg bör samlas in flera gånger per dag för att på så sätt minska tiden som de ligger i redet och risken att det ska smittas av några bakterier minskar. Om man har för vana att göra detta minskar risken för spruckna, smutsiga ägg och hindrar äggen från att börja utvecklas när det är varmt ute. Embryot börjar redan att utvecklas vid temperaturer över 20 grader C. De ägg som man ska samla in ska vara så rastypiska som möjligt. Plocka endast ägg som har bra form och skalkvalite. Att skalkvaliten är bristfällig kan bero på tillfälliga orsaker, brister i fodret eller fysiologiska defekter. Ägg som är för stora/små har ovanlig form, sprickor m.m ska därför inte läggas i kläckaren. Äggformen och utseendet kan också vara arvsbetingande och bör av den anledning sorteras bort. Ägg som har sprickor, annorlunda form, tunna skal, för stora eller för små bör inte användas. Dessa skall sorteras bort, då de sällan kläcks. Ägg som är stora kläcks i regel dåligt medan små ägg resulterar i små och ofta svaga kycklingar.
När detta inledande moment har ägt rum är det dags att hitta en lämplig boplats, helst avskilt från de övriga. Hönan och tuppen turas om att markera redet genom att lägga sig i det och vrida sig runt under små kuttranden, samtidigt som de kastar ett och annat halmstrå över sin egen rygg. I samband med bobyggandet, fäller hon eller plockar hon dun på bröstet, så att den sk ruvfläcken ökar i storlek. Direktkontakten med hennes hud gör att äggen värms bättre och att hon lättare känner äggens temperatur. Dunet kan hon också täcka äggen med när hon går av redet.
Efter att i några dagar ha genomfört denna inledande boaktivitet, lägger hönan det första ägget och tuppen intresserar sig därefter inte mera för det redet utan söker ut en ny plats där han fortsätter sin verksamhet med en annan höna. Hönan lägger ett ägg varje eller varannan dag i sitt rede och börjar inte ruva de redan lagda äggen förrän redet är fullt av ägg - synen av en mängd ägg sätter igång ruvningsbeteendet.
Lämpligt antal ägg kan vara mellan 7-11 (dvärghöna) eller 10-14 (stor höna), så många ägg ryms bra under hönan, och hon klarar att ha kycklingarna väl inne under vingarna då de kläcks och behöver skydd.
Ägg för ruvning bör vara välformade, släta, jämna och normalstora ägg, d vs inte för små och inte för stora för den rasen. Väljer du ovanligt stora ägg, kan det hända att
kycklingen inte kommer ut, eftersom den inte fyller ut ägget och kan spräcka det inifrån. Väljer du istället för små ägg, kan skalet bräckas för tidigt. Ett deformerat ägg, eller ett med allt för tunt och skorvigt skal, kan också skadas under ruvningen. Man kan välja ägg från andra hönor än den som ruvar, även från hellt andra raser. För hönsen gör det ingen skillnad. Ägg från 2-3 åriga höns ger oftast starkare kycklingar än från 1-åringar.
Ruvningstider
Ruvningstemperaturen har en viss inverkan på ruvningstiden, likaså vet man också att ett helt färskt ägg kläcks något snabbare än ett äldre. De antal dagar som anges i tabellen nedan är därför ett medeltal.
|
Vaktlar
|
17 dagar
|
|
Höns
|
21 dagar
|
|
Fasaner
|
23 dagar
|
|
Påfåglar
|
28 dagar
|
|
Kalkoner
|
28 dagar
|
|
Ankor
|
28 dagar
|
|
Pärlhöns
|
30 dagar
|
|
Myskankor
|
34 dagar
|
Förvaring av avelsägg: att förvara kläckägg i kylskåp är inte att rekommendera. Det har gjort undersökningar där det visar sig att ägg som förvaras under 8 grader och över 20 har en högre dödlighet av embryot. Det som främst begränsar lagringstiden av ägg är den avgång av vätska som ständigt sker. Denna process som leder till att äggen torkar ut går inte att förhindra men förloppet kan bromsas om omgivande temperatur och luftfuktighet är optimala. Äggen bör förvaras i temperaturer som ligger mellan 10-18 grader och den relativa luftfuktigheten bör ligga på ca 75%. Överstiger temperaturen +20 grader kan foster utvecklingen börja i ägget.
För hög luftfuktighet bidrar till en minskad luftblåsa i ägget och kan leda till syrebrist för kycklingarna. Luftblåsan bör utgöra ca 1/3 av ägget. Innan äggen läggs under hönan eller i äggkläckaren får de ligga i rumstemperatur några timmar så att temperaturen inte höjs allt för plötsligt. Vid kalla ägg som läggs i äggkläckningsmaskinen gör detta lättare för bakterier att tränga in genom porerna. Desutom kan äggen kännas onaturligt kalla att ligga på för hönan. Har du köpt hem ägg som transporterats så kan de med fördel ligga och vila ett dygn innan iläggning, allt för att äggsnobben ska stabilisera sig. Har man många ägg kan det vara praktiskt att ha dem i ett äggflak, där de lagras med spetsen nedåt i 45 graders lutning och vänds en gång per dygn. Äggen bör inte förvaras i mer än 10 dagar, då kläckbarheten minskar. Bästa kläckresultat får man från ägg som inte är över 7 dagar gamla. I undantagsfall kan ägg lagras i upp till 14 dagar, men därefter sjunker kvaliten rejält. Ju färskare ägg desto bättre. För att kunna hålla ordning på hur gammla äggen är kan man ta en blyertspenna, (använd ej tuschpenna & liknande, då detta kan förgifta embryot) och skriva värpdatum på ägget. Under tiden som man samlar in äggen bör man lägga något över äggen under förvaring för att hindra att det kommer smuts och damm på dem. För att nå ett lyckat kläckresultat är självklart äggens hantering viktigt. Risker för att det ska vara något fel på de nykläckta kycklingarna ökar om inte dessa förutsättningar har uppfylts. Döda foster, svag livskraft, krokiga tår, fläkta ben, intorkat eller klibbigt dun kan också bero på att man slarvat med vändningen, hållit fel temperatur och/eller fuktighet i maskinen. Hantera äggen därför med stor försiktighet, små skakningar eller någon kallgrad påverkar resultatet negativt.
Vändning av ägg: ett smidigt och enkelt sätt att förvara sina ägg på är i ett vanligt äggfack. Den spetsiga ändan av ägget placeras nedåt i äggfacket för att luftbubblan i ägget skall hamna rätt. Under tiden som äggen samlas in är det viktigt att man vänder på dessa för att förhindra att embryot fixeras vid skalhinnan och klibbar fast. Vänder man äggen två gånger om dagen vid insamlandet minskar risken för ett dåligt kläckresultat. Detta kan man åstadkomma på flera sätt, en vanlig metod är att man är att man låter äggfackets ena kortsida vila på t ex ett annat äggfack. Då får man en lutning om ca 30 grader som är lätt att skifta genom att man flytar upp den andra kortsidan på äggfacket (det är det här som kallas för att vända ägg). Ett tips är att man skriver "morgon" på den ena kortsidan respektive "kväll" på den andra, för att lättare kunna hålla ordning på vändningen. Ett annat sätt som bygger på samma princip är att man bygger en vippbräda. Man tar en skiva och lägger över en kloss så att man får en gungbräda. Därpå placerar man sedan äggkartonger, för att inte äggsnoddarna som håller gulan på plats ska trassla ihop sig bör man inte rulla ägget under vändningen utan vändningen bör ske åt höger, vänster, höger, vänster etc. Genom att rulla äggen i samma riktning dag och dag in kan man skada det ömtåliga systemet hos det utvecklande embryot. Tänk på att begreppet "vända äggen" INTE skall tolkas bokstavligen, man ska t ex inte vända kartongen upp och ner då äggens luftbubbla hamnar fel.
I en del maskiner vänds äggen automatiskt (manuella maskiner måste man vända äggen minst 3 gånger7dag), i andra får man göra det för hand. Första dygnet i kläckaren låter man äggen vila från vändningen, därefter vänder man äggen en gång var tredje timme dygnet runt. I en helautomatisk kläckare räcker det med att vända äggen två gånger/dag (morgon och kväll) men för att eftersträva hönans beteende så ska man vända oftare, hönan vänder äggen ca en gång i timmen och man får ju hoppas att hon vet vad hon håller på med. På 19:de dygnet är det dags att sluta vända äggen, nu måste kycklingen lägga sig till rätta för att kunna kläcka hål på skalet. Då de har två dagar kvar till kläckning flyttas de över till en kläckningsback i samma maskin eller till en särskilt kläckare. Fortsätter man att vända äggen i detta stadiet kan kycklingen misslyckas med att ta sig ur då öppningen den gjort kan vara vänd mot mitten av maskinen eller mot ett annat ägg.
Transport av ägg: om man har transporterat ägg en längre sträcka är det viktigt att de får stå stilla i ett par dagar innan man lägger in dem i maskinen. De skakningar som uppstår vid transport kan medföra att äggsnobbarna tappar sitt fäste. Äggens vila gör att detta kan stabilisera igen, samtidigt hinner gulan inta sitt normala läge och groddskivan vänds åter.
Tvätt av ägg: ägg skall helst inte tvättas om det inte är nödvändigt. När hönan lägger ägget överdrages det med ett sekret från slidans slemhinna. Detta överdrag stelnar efter läggningen och bildar en skyddande hinna kring ägget. Denna skyddande hinna löses upp genom tvättning. Om hinnan har lösts upp lämnas porerna öppna och vattenavdunstningen från ägget ökar, vilket medför risk för uttorkning när ägget skall kläckas. Ägget blir också känsligare för bakterier som lättare kan tränga in genom porerna. Är äggen rena låter man bli därför att tvätta dem. Mekanisk rengöring är alltid att föredra. Lätt smutsade ägg bör helst göras rena genom att man tar en bit sandpapper och tar bort smutsen med. Riktigt smutsade ägg bör aldrig användas då de redan med all säkerhet är infekterade och de försvårar fostrets andning genom att porerna i skalet har täppts till. Om man behöver tvätta äggen ska detta göras med en trasa med ljummet vatten, max 40 grader. Det är viktigt att vattnet alltid är varmare än ägget, annars dras smutspartiklarna in i ägget. Det varma vattnet får ägget att expandera och försvårar för bakterier att tränga in. Man bör heller inte lägga äggen i vatten. Om äggen tillåts ligga i vatten en stund kan temperaturskillnaden jämnas ut och bakterier får en större chans att ta sig igenom porerna. Efteråt lägger man äggen att torka på en handduk. Var noga med att äggen är hellt torra innan förvaringen. Placera aldrig våta eller fuktiga ägg i äggkartonger för förvaring. Glöm inte bort att tvätta händerna varje gång du hanterar kläckäggen, tänk på att du själv kan förorena äggen med eventuell smitta.
Desinficering av ägg: till desinficering av kläckägg kan man använda sig av Virkon S. Blanda vätskan i t ex en blomspruta och spraya desinfektionsmedel på hela äggytan. Vätskan skall vara varmare än ägget, men max 40 grader. Efteråt lägger man äggen på en ren och desinficerad plats där man sedan låter äggen lufttorka. Tänk på att du själv kan föra med dig smittämnen så var alltid noga med att tvätta dig om händerna när du hanterar de desinficerade äggen. Glöm inte bort att även desinficera äggkläckningsmaskinen och all tillhörande utrustning.
Genomlys äggen: det är lämpligt att lysa igenom äggen efter ca 5 dagar i kläckaren och ta bort alla obefruktade och döda ägg. Ägg som har vital ljusa skal kan man lysa redan efter 5 dagar medan ägg med mörka skal kan vara svåra att se genom, därför kan man få vänta upp till 14 dagar innan man kan se säkert. I ett mörkt rum genomlyser man äggen med en stark ficklampa. I ett befruktat ägg ser man "spindeln", ett förgrenat nät av blodådror som går ut från ett centrum. Då är det bara att gratulera, du ska bli "hönsmamma". I ett obefruktat ägg syns bara en svag skugga av gulan, ett sk klarägg (=man kan inte se någon skugga av embryot i ägget). Känner man sig det minsta osäker låter man ägget ligga kvar ett par dagar till. Efter 14 dagar bör man lysa ägge en andra gång för att ta bort eventuella ägg där embryot har dött. Det mörka området i mitten växer i storlek och blodkärlen trängs ut åt sidorna. Syns inga blodkärl, men däremot tydliga kanter runt det mörka i mitten, är fostret dött. Obefruktade och döda ägg skall plockas ur maskinen då de kan sprida sjukdomar och bakterier till de andra friska äggen och sura ägg kan t om explodera i kläckaren. Kycklingen andas genom äggskalets porer under utveckling (vilket sker med en nevelförbindelse med en spesiell fosterhinna), och om dessa blir igentäppta av smuts eller äggrester från kläckta ägg får kycklingen svårt att andas. Är inte ett enda ägg befruktat kan de efter en vecka ännu ersättas med nya ägg, många hönor är så ruvningsvilliga att de klarar att förlänga ruvningen.
Äggets olika faser
1. Friskt ägg
2. Obefruktat ägg efter ca en vecka (sk klarägg)
3. Död grodd efter ca en vecka (observera ett mörkt sträck)
4. Död grodd efter 1-2 veckor (observera mörk blodring)
5. Dött foster efter ca två veckor (observera mörkt parti med klara kanter)
6. Levande grodd efter ca en vecka (observera blodkärl i den ak "spindeln")
7. Levande foster efter ca två veckor (observera blodkärl och mörkt parti)
8. Levande foster efter ca tre veckor (hellt mörkt) för stor luftblåsa
9. Dito med för liten luftblåsa
10. Dito med lagom luftblåsa
Hönan ruvar sina ägg i 20-21 dagar. Ägg som ruvats kortare tid kläcks inte ut, eftersom hönan stiger av äggen ca 3 dygn efter att första ägget har kläckts. Under den tiden kliver den ruvande hönan av ägget närmare en halvtimme åt gången och ägnar sig åt sina vanliga aktiviteter, men ju längre den ca tre veckor långa ruvningen framskrider, desto trognare ligger hon på äggen. Flera gånger reser hönan, böjer ner huvudet och flyttar äggen hit och dit med näbben. Hon vänder varje ägg. Embryot riskerar därmed inte att fastna i skalhinnan. Mot slutet av ruvningen går hönan av högst en till två gånger per dag, ibland inte alls, och vänder inte längre på äggen. Under det 19:e dygnet dras det som återstår av gulan in i kycklingen. Följande dygn tar kycklingen hål på luftblåsan i ägget och börjar andas med lungorna. Det är två mycket kritiska moment i utvecklingen, vilket hönan tycks medveten om, eftersom hon då ligger extra stilla över äggen. De sista dygnen hörs kycklingarna pipa inuti äggen och hönan svarar med ett lågt skrockande. Mor och barn lär redan nu känna varandras läten.
Se till att ruvhönan har tillgång till vatten, mat och sandbad. Att en höna vill ruva det visar hon genom att ligga kvar i redet allt längre för var dag då hon lagt sitt ägg. Hon knorrar upprört och burrar upp sig om du försöker klappa henne och hon vägrar att lämna redet. Hon kan till och med ge dig ett nyp om du försöker att putta ut henne, för att ta ägget. Hon kastar strömaterial över sig och blänger uppmärksamt på den som kommer in i hönshuset. Till slut ligger hon där hela dagarna, platt nedtryckt med
indragen hals och ser otroligt beslutsam ut. Hon har då slutat att lägga ägg och vill ingenting annat än att ha lugn och ro. Vissa hönor ligger så hårt på äggen att man utan vidare kanflytta hela redet med höna och ägg till en annan plats utan att hon går av sina ägg. Men det finns alltid en risk att hon kommer av sig i ruvandet om hon blir störd.
När det gått 21 dagar sedan det befruktade ägget lades under den ruvande hönan är det trång i ägget, då vill den lilla kycklingen ut. När kycklingen försöker ta sig ut ur skalet så använder den sig av sin äggtand, en liten pigg längst ut på ovansidan av näbben. Det är en liten hornbildning som senare ramlar av. Den lilla kycklingen ristar med sin äggtand mot skalets insida så att det till slut brister. Här gäller det att ha tålamod, tids nog kommer den ut. Det är oftast ingen mening att försöka hjälpa fram kycklingen - om den inte kan ta sig ut ur ägget är den antagligen försvagad på något vis och klarar sig troligen ändå inte.
Ut ur ägget kommer till slut en blöt liten varelse, på grund av att dunen är höljda i ett tunt äggviteskikt, som inte ser ut att klara sig länge i den hårda världen utanför. Så snart kycklingen börjar röra på sig och frotteras mot hönans undersida skavs det tunna skyddsskiktet bort från dunen och efter ungefär en timme är kycklingen rund och fluffig.
De första två dygnen lever kycklingen på den näring som finns i gulesäcken, vilket gör att den kan invänta de senare kläckta syskonen innan mor och barn ger sig av och börjar söka föda. Det brukar ta mellan 1-3 dagar, innan alla ägg är kläckta. Höns är borymmare vilket betyder att ungarna lämnar boet när de är kläckta. Från och med då är det hönan själv som är kycklingarnas bo, värmekälla och trygghet.
När kycklingen är nykläckt kan den stanna kvar i kläckaren upp till två dagar. De första 48 timmarna lever den nämligen av gulesäcken och skall då inte ha någon mat. Däremot ska man ge dem vatten med en gång (tillsätt gärna mangansulfat de första dagarna, 1 tsk/liter), då de fort kan bli uttorkade annars. Om de fodras för tidigt får de lätt maginfektioner, som syns på avföringen som blir klibbig och slemmig. Den klumpar lätt ihop sig och sätter sig fast vid tarmöppningen. Kycklingarna blir hängiga och i värsta fall kan de dö. Om de bildas klumpar som sätter sig utanför kloaken kan man ta bort det mycket försiktigt genom att blöta upp klumpen med en trasa med ljummet vatten och sen försiktigt peta bort avföringen.
Värme: de nykläckta kycklingarna måste ha en värmelampa de första veckorna, som ger 35-40 grader rakt under. En kyckling är mycket känslig för kyla, särskilt på ryggen. Lungorna ligger ytligt och kycklingen kan drabbas av lunginflammation om yttertemperaturen är för låg. När man arrangerar någon form av värmakälla ska värmen komma uppifrån, precis som från hönan. Den första veckan ska kycklingen ha 35-40 grader. Temperaturen sänks sedan med 2 grader/vecka tills kycklingarna är runt 4 veckor. Sedan är temperaturen runt 18-20 grader lämpligt fram tills de kan hålla sin värme själva, vid ungefär 8 veckor. Utrymmet får inte vara för litet. Ligger kycklingarna utspridda i en ring runt lampan, är temperaturen för hög. Klumpar de ihop sig under lampan är det för kallt. Ett annat tecken på att det är för kallt är att avföringen klumpar fast i backen på kycklingarna. Om kycklingarna tillåts att ha hög värme länge kan det orsaka att kammen växer för fort och blir alldeles för stor. Extra värme behöver de ha tillgång till tills de är runt 6-8 veckor gammla, sen kan värmelampan tas bort hellt, om det inte är för kallt förstås, men rumstemperatur är ingen fara. Det är också vid denna tid de naturligt uppfödda inte längre sitter under sin mamma på natten.
Tunga raser av stora höns är fullvuxna först vid 8-10 månaders ålder, de lätta raserna och de större dvärghönsen vid 6-7 månader och de små dvärgarna vid 5-6 månader, och kan alltså fortplanta sig först därefter.